Execution By Hunger – part 1
I slutet av 1929 sändes tusentals partifunktionärer till byarna i Ukraina, “the Thousanders”. De hörde till de mest lojala och kom från städerna. Oftast med annan etnicitet än ukrainsk.
I teorin var det kamp mellan klasser, men i praktiken användes olika etniciteter mot varandra.
I bokens händelser flyttar Zeitlin in i byn. Han kan nästan inget om lantlivet, men var medlem i kommunistpartiet sedan länge. Nu skulle han börja styra böndernas liv. Även om ingen visste hans nationalitet, var det tydligt att han inte var ukrainare.
Den första uppgiften för kamrat Zeitlin var att inspektera byn. Ibland tillsammans med byns styrelse, ibland tillsammans med partifunktionärer eller militärbefäl som var på besök.
En dag kom en grupp arbetare och satte upp en telefonledning mellan distriktscentret och byn. Få bybor visste vad en telefon var, och ingen kunde förmodligen gissa den riktiga anledningen till att telefonen installerades.
Officiellt sades telefonen visa vilka framsteg byn gjorde under kommunistregimen.
Likt vampyrer om natten…
Snart började det hända onda saker. En januarinatt 1930 arresterades och bortfördes 15 män. Byns officiella ledarskap var plötsligt borta.
Nästa dag blev deras familjer med våld bortförda från byn. Då männen anklagades vara folkfiender, hade familjerna inget annat val än att följa med sina bödlar. Varken männen eller deras familjer hördes av igen.
I ett av de tömda husen revs väggarna och en möteslokal installerades.
Det anordnades möten och hushållen delades upp i enheter, 100, 10 och 5 i varje. I varje enhet blev någon utnämnd till ansvarig. Få vågade neka, då det var detsamma som att visa sig illojal mot regimen. Varje enhetsansvarig skulle verka för revolutionen i byn och ansvara för indrivning av säd och annan mat.
Till varje hundrade knöts en propagandist. I bokens hundrade kallades han kamrat Professor. Också han kom från någon stad och namnet till trots pratade han samma sorts partipropaganda som övriga funktionärer. Han beskrev gångna tiders orättvisor och sade att tiden har kommit för att göra upp, man skulle inte visa minsta hänsyn till utsugarna (de bönder som kallades kulaker).
Kamrat Professor sade att det nödvändigt att döda kulakerna.
‡
———————————————————————————————–
At the end of 1929 thousands of the most loyal party members were sent to Ukrainian villages. They were called the “thousanders”, came from the cities and mostly had another etnicity than Ukrainian.
The soviet regime often used different ethnicities to eliminate others (but in theory it was classes).
In the village of the book, comrade Zeitlin, a member in the communist party since long, moves in. With very little knowledge about country life and farming, he is about to determine the farmers lives. Even if no one knew his nationality, it was clear he was not an Ukrainian.
The first task for Zeitlin was to inspect the buildings. Sometimes together with the village officials, sometimes together with groups of strangers (party functionaries or high ranking militaries) who came to visit.
One day came a group of workmen and put up a telephone line between the county center and the village. The officials pointed to it as a symbol of the great progress the village was making under the communist regime. Few villagers knew what a telephone was, and noone could guess the real reason for bringing the telephone.
Like vampires in the night…
It did not take long before things started to happen. A cold night in January, 1930, 15 villagers were arrested and disappeared. The official leadership of the village had been taken away.
The next day the families was forced away from the village, as their men was accused of being enemies of the people…. None of them was heard of again.
In one of the emptied houses the walls were torn down and it became a sort of hall. Soon meetings began and the households was split into units, 100, 10 and 5 i each. In each unit someone was assigned as responsible . Few dared to refuse, since that meant disloyalty to the regime.
Each responsible of a unit should introduce the Revolution into the village and be responsible for the enforcement of food deliveries to the state.
Each hundred was also assigned a propagandist from outside the village. In the authors group he was called comrade Professor. He described old injustices and said the time had come for the villagers to redress the wrongs, and not show any mercy on the rich farmers called kulaks. Above collectivization, a forecoming of a disaster was added, dekulakization.
Comrade Professor said it was neccesary to kill the kulaks.
‡
Kommentera
Inga kommentarer ännu.
Kommentarers RSS TrackBack Identifier URI
